-Stockholms Stad försöker med förslaget om vägtull på Essinge-leden klösa tillbaka lite av skatteutjämningspengarna invånarna öst över glesbygd och vanskötta vänsterkommuner. Tyvärr är sannolikheten inte stor att just dessa (glesbygd och vanskötat brukskommuner) genererar någon meningsfull fordonstrafik nord syd om Stockholm.
-Ehsa Fadakar, Aftonbladets multi Kulti-alibi påstår i Onsdagens krönika att svenska män är lika chauvinistiska som den senaste tillskottet av utomeuropeiska nysvenskarna. Hur gick det till? Sedan när har vi influerats av Ehsa och kompani? Eller har Ehsa bara blandat fel tobak i vattenpipan (igen?).
-amerikanska försäkringsbolag har svårt att se hur färre av myndigheterna godkända (pga. av Obamacare-kriterier) läkare och sjukhus skall få ned kostnaderna. Den minnesgode och även den gapanade presskåren vet ju att den store oratorn från Chicago lovande ett billigare, bättre och fullständigt totalomfattande sjukvårdssystem. Bara han fick ta kontroll över allt, som de smarta Européerna gjort så länge med så många samhällsfunktioner.
-Aftonflamman i dagens sportblad snärtigt illustrerar hur lite självkritik, omdöme och hut pamfletten besitter. Tidningen som är till sig i trasorna när ”svensk-laget” Detroit vinner en tävlingsmatch i NHL, gottar sig åt VM-guld på hemmaplan och inte nog kan beskriva kriser, schismer, efterspel, transfers och matchreferat från SHL, NHL, KHL eller OS-hockeyn kritiserar i dagens nummer ”Zäta” för att han har 30 gånger högre lön än Sveriges damtrupp i hockey. FÖNVA kan bara konstatera att ”Zäta” i år hittills själv genererat, bara i svensk slaskspress, 300 gånger fler artiklar än vad svensk damhockey förärats med under hela sin existens av sagda press.
-Peter Kadhammar, Aftonflammans nestor, stolt kommunist och massmordsappologet, gör en historiks tillbakablick på 90-talet i krönikan ”Vi kan vara stolta över att vi var tuffa och stod emot”. Tuffheten Kadhammar tänker på var inte den vi saknade under balternas frihetsträva då dåvarande utrikespolitik ”modigt” stod på Sovjets sida, stoltheten gällde inte heller när vi under Palmes förvirrade styre tog emot terroristledaren och den av palestinierna nu sedan länge desavouerade och glömde Yassir Arafat som en statschef. Nix! Petta är stolt över att vi under den svenska finanskrisen på 90-talet ändå ansåg oss ha råd att ta emot totalt 80.000 jugoslaviska flyktigar (fast inte på Östermalm där familjen Kadhammar har sitt residens).