-amerikansk propagandapress med New York Times och AP i spetsen lyckats där det inte gäller. Enligt en ”undersökning” som publiceras globalt i dag, har bara 9 procent av Européerna förtroende för Trump som president. Detta kan jämföras med Hillary Clintons (som trots sitt track record och som Obamas utrikesminister i den första ministären inte kan svära sig fri från utvecklingen i vare sig Ryssland, Östeuropa, Libyen, Turkiet, Iran, Syrien och i Kinas närområde) förtroende från cirka 50 procent av europas tillfrågade. I USA har sagada propaganadinstitut inte helt lyckats sopa undan Hillarys alla utrikespolitiska tillkortakommande, FBI-undersökningen mot henne eller alla mutanklagerleser och korruptionsmisstankar.
-FBI-chefen låter meddela att resultatet från byråns undersökning om huruvida fru Clinton missbrukat sin ställning som Utrikesminster och därför blandat ihop eget och för nationen hemligstämplat material (som i värsta fall kan ha lett till flera människors död runt om i världen) kommer att presenteras efter valet. Även om FBI:s högste chef är politiskt tillsatt kan vi alla känna en trygghet i att Obama inte är en ”Nixon” och utnytjar myndigheter för egna och partipolitiska syften.
-postmodernisterna och marxisterna i europa skyller nu Brexit på att de ”nedpissade vita gamlingarna” i Storbrittaninen röstade fel, själviskt, fascistiskt och sålunda per definition bort de ungas framtid. Att färre än 20 procent av de unga röstberättigande orkade släpa sig till vallokalerna för att själva avgöra sin framtid är i sammanhanget för sagda griskör ointressant. Lika ointressant som att de ”nedpissade vita gamlingarna” sannolikt upplevde WW2 något mer konkret än de unga stackarna vars framtid nu är hotad då just de själva som konsekvens själva tvingas ta ansvar för sin egen framtid.
-den våldsvänstervurmande reklamblaskan Metro ondgör sig över den ”manliga dominasen” på årets musikfestivaler. En irritation deltagarna inte känner på de festivaler de valt för att de gillar artisterna.
-Hoollywood i en strävan att göra filmen ”mindre vit” nominerar Idris Elba och John Boyega till Oscars-kommittén. Någon strävan att göra nomineringar och filmer mindre PK finns dock inte. Filmernas och artisternas budskap kommer fortsättningsvis generellt att gå väldigt mycket åsiktsmässigt i otakt med en majoritet av det amerikanska folket.
– Idris Elba och John Boyega inte kommer ifrån den näst största etniska gruppen (latinos) i USA. Om nu någon trodde att diversifiering och inte plakatpolitik var det viktiga med kompetensdiskriminering.
-de senaste dödshoten mot den kvarvarande personalen på Charlie Hebdo inte på något sätt utgör ett hot mot vare sig demokratin eller tryckfriheten. I alla fall inte enligt Aftonflamman, regeringen Lövden, the Guardian eller EU-parlamentet. Demokratin är som bekant satt på undantag efter Brexit, tryck- och åsiktfrihet sedan länge förbehållet eliten för dessa instanser. Som tur var, för de anställda under dödshot på tidningen Charlie Hebdo, är slikt (oavsett från vem) i Frankrike alltid ett brott i sig, oavsett avsändare. I skarp kontrast till det assäkra Sverige.
– Duraid Al-Khamisi, skribent för Expressen sällar sig till Wolodarskiskolans NET (Ny Ekonmisk Teori som säkerligen snart ersätter det för många rättroende på svenska ledar- och kultursidor så historikst framgångsrika sovjetiska NEP) med en artikel om sitt hat mot ”den vita medelklassen som mår jävligt bra”. Al-Khamisi vet med säkerhet att den vita medelklassen ”visst har pengar och fina bostäder och feta semesterlöner”. Duraid som säkert inte heller går lottlös om kvällarna från Expressens trygga och trevliga kontor till sitt chicka boende på söder(?) är helt övertygad om att svensk BNP och huvudelen av de cirka 850 miljarder statskassan varje år drar in från konungarikets företag och medborgare, i sanning, kommer från honom och ”mångkulturens delikatessbord”. Det är inte helt uteslutet att Duraid och Expressen gärna ser ett exodus till mångkulturens fördel. Ut ur landet med ”den vita medelklassen” och in med den oerhört lönsamma men utsugna massinvandrande ensamkommande unge mannen.