– stockholmspolisen, som tidigare gått gratis på Djurgårdens och AIK:s matcher, i fortsättning skall ta betalt. Polisfacket delar BRÅ:s bedömning om att detta inte kommer att påverka polisens arbete nämnvärt.
– Occupy-rörelsen kan glädja sig åt att Goldman minskat antalet anställda med 1200 personer och statens skatteintäkter med USD 3100 miljoner.
– Expressen, tidningen med sting men utan journalister vill fortsätta koka soppa på en spik. På debattsidan kräver Ingrid Lomfors att Drottningen och Hovet skall ge boulevardpress insyn i kungahusets arkiv. Några synpunkter på insyn i SÄPO:s icke existerande och tillika hemligstämplade STASI-lista över svenska DDR-medlöpare har Ingrid inte. Kanske för att hon finns på listan?
– sosseadelns självbild bäst illustreras med Louis XIV citat ”L’état c’est moi”. Tidens (socialdemokratisk tidskrift) chefredaktör Daniel Suhonen menar att Juholts bidragsskandal skulle vara organiserad av socialdemokrater. Suhonen skriver att Juholt utsatts för ”en fälla riggad, inifrån den nyliberalt orienterade högersocialdemokratin i Stockholms län.” Inte att mannen som kritiserar andras girighet på skattebetalarnas bekostnad uppbär två löner, dubbla bostadsbidrag och fuskar med milersättningen så fort han kan.
– Guillou passar på att gråta ut i efterspelet till Juholt-affären. Den stolte miljonären och tillika revolutionären jämför sin situation med Juholts. Guillou menar att det var hemskt att utpekas som KGB-spion när allt han hade gjort var att då och då lämna lite information till den sovjetiska underrättelsetjänsten och dess diktatur. Lite som Juholt, han utnyttjade systemet med dubbla bostads och resebidrag, men låter inte detta påverka sitt och sitt partis monopol på rättvisa.
– Mats Nyhlen vid Örebropolisen misstänker att det är en ”Copycat” som utfört de senaste våldtäkterna. Varken polis eller mediedrev har ännu tänkt tanken att de kan ha låst in fel kille.
– det stormar i vattenglaset. Investors vd, Börje Ekholm, lyckas med bedriften att avfärda den (helt oförtjänt pedofilanstuckna och) fd bankiren Knut Rammels ”skandalbok” om Investor som ”ett mausoleum över familjens svunna storhetstid” utan att ha läst en rad.
– familjen Dawit hävdar via SvD att de som kämpar för Dawit egentligen slåss för egna intressen, som kändisskap, egna karriärer, politik och uppmärksamhet vid prisutdelningar. Vän Av Ordning noterar att Expressen hittills lyckats undvika att intervjua familjen.
Förövrigt Noterar Vi Att... 