– tidningen med sting men i övrig total avsaknad av omdöme är efter damernas semifinal kritisk till svensk damfotboll. Tidningen menar att vi har för få tjejer med invandrarbakgrund i landslaget. Menar tidningen att vi skulle haft fler japanskor i laget?
– Frankrike som i dagsläget ivrigt diskuterar att lagfästa budgetsanering, har liksom Grekland miljarder skäl att hålla ihop EU-projektet. Miljarder årligen i euro alltså. Frankrike stoltserar med att ha kört budgetunderskott 35 år på raken. 2010 dammade man av ett underskot motsvarande 7 % av BNP för att nu sikta på 5.7-6%. Målet för 2012 är 4.6%. Det här med Maastricht-kriteriet (inte mer än 3 % av BNP) är tydligen inte så viktigt för EU:s största ekonomier.
– hela världens politiska kelgris, Bob the Builder, fått nog. Om inte den amerikanska kongressen gör som han vill (vilket är at kraftigt öka framtida generationers skuldsättning) kommer han att hämnas på landets pensionärer. Inte en statlig pension kommer att betalas ut menar innehavaren av världens mäktigaste ämbete. Så det så!
– inte någon av våra samhällskritiska samveten har uppmärksammat ”omplaceringen” av Indiens tidigare miljöminister, Jairam Ramesh. Minister Ramesh har av den tunga industrin gjort sig känd som ”Mr No!”. Den miljö- och finansintresserade vet att ministern under sin tid på taburetten satt käppar i hjulen för Posco och Vedanta vilket kraftigt försenat och förhindrat smältverk, gruvdrift, miljöpåverkan och arbetstillfällen. Förmodligen är boulevardpressens tidigare så aktiva miljöredaktioner fullt sysselsatta med att njuta frukterna av Global Warming, så här i semestertider.
– det inte alltid är så lätt med ”vad som är mitt och ditt”. Efter regeringens beslut om att minska biståndsbudgeten med ytterligare 1 miljard rasar Diakonias generalsekreterare, Bosse Forsberg. Enligt DN (Oklart Liberal) säger han till radion att han ”blir riktigt arg eftersom pengar tas från fattiga”. Vän Av Ordning trodde tågordning var att pengarna först togs från svenska skattebetalare utav riksdag och regering för att sedan fördelas över nyttigheter av varierade karaktär där dessa nyttigheter, efter att ha tagit ”sin andel” för omkostnader och annat, slutligen väljer vilka intressegrupper (fattiga, rika, despoter och revolutionärer) dessa vill gynna.
Förövrigt Noterar Vi Att... 