Förövrigt noterar vi att

– det är inte lätt att vara politiskt korrekt. Det som gick så bra när det gällde Private Equity rasade fullständigt ihop i kontakt med verkligheten. Då lagen i Sverige strävar efter att vara lika för alla (utom gängmedlemmar, grovt kriminella, vita män och ultrarika) blir ändringen av bolagens ränteavdrag väldigt kännbar för industri och kommunägda bolag. Nu rasar kommuner och företag mot ”den nya destruktiva lagen” som ”helt kommer att bygga på godtycke”.

– det är inte lätt att vara påläst även om det gäller ens eget huvudämne, tydligen. I ett tal (oklart varför) till Mexikos och Kanadas ledare varnade den tidigare juridikstuderande och nuvarande presidenten Obama, högsta domstolen för att fälla Obamacare. Den tidigare fredspristagaren hotade domstolen med att en fällande dom inte bara skulle riva upp ett, med en majoritet, fattat demokratiskt beslut utan också sakna motstycke i den amerikanska historien. Vän Av ordning påminner gärna fridsfursten om att obamacare under hot, löften och partipiska trycktes igenom kongressen för att med minsta möjliga majoritet (291 för och 212 mot) passera Senaten. Vidare kan det vara på sin plats att påminna Harvard-juristen om att Högsta Domstolen redan 1803 rev upp en lag då den stred mot konstitutionen. FÖNVA hänvisar alla med varm hand till ”Marbury mot Madision” (1801-1803).

– Det är så olika det där. Aftonbladet återkomm ofta och gärna med bilder på både offer och gärningsman då 17-årige Trayvon Martin utav 32 årige vakten George Zimmerman i Florida sköts till döds. I Kortedala har de sex gärningsmän som på sannolika skäl misstänks för att helt oprovocerat grovt misshandlat en 60-årig man mitt på ljusa dagen, aldrig fått vara med på bild eller med namn. Dödskjutningar i USA torde ske oftare en gängmisshandel av hundägare i svenska sunkförorter.

– Jakob Lindström på Aftonbladet Kultur lyriskt anmäler den amerikanska filmen ”Warrior” med utropet ”En rak höger mot klassamhället”. Vad fru Honeckers hyllning till socialisterna paradis DDR skulle vara mot klassamhället låter oss medborgare Lindström inte få veta…

Förövrigt noterar vi att

– tidningen med sting men i övrig total avsaknad av omdöme är efter damernas semifinal kritisk till svensk damfotboll. Tidningen menar att vi har för få tjejer med invandrarbakgrund i landslaget. Menar tidningen att vi skulle haft fler japanskor i laget?

– Frankrike som i dagsläget ivrigt diskuterar att lagfästa budgetsanering, har liksom Grekland miljarder skäl att hålla ihop EU-projektet. Miljarder årligen i euro alltså. Frankrike stoltserar med att ha kört budgetunderskott 35 år på raken. 2010 dammade man av ett underskot motsvarande 7 % av BNP för att nu sikta på 5.7-6%. Målet för 2012 är 4.6%. Det här med Maastricht-kriteriet (inte mer än 3 % av BNP) är tydligen inte så viktigt för EU:s största ekonomier.

– hela världens politiska kelgris, Bob the Builder, fått nog. Om inte den amerikanska kongressen gör som han vill (vilket är at kraftigt öka framtida generationers skuldsättning) kommer han att hämnas på landets pensionärer. Inte en statlig pension kommer att betalas ut menar innehavaren av världens mäktigaste ämbete. Så det så!

– inte någon av våra samhällskritiska samveten har uppmärksammat ”omplaceringen” av Indiens tidigare miljöminister, Jairam Ramesh. Minister Ramesh har av den tunga industrin gjort sig känd som ”Mr No!”. Den miljö- och finansintresserade vet att ministern under sin tid på taburetten satt käppar i hjulen för Posco och Vedanta vilket kraftigt försenat och förhindrat smältverk, gruvdrift, miljöpåverkan och arbetstillfällen. Förmodligen är boulevardpressens tidigare så aktiva miljöredaktioner fullt sysselsatta med att njuta frukterna av Global Warming, så här i semestertider.

– det inte alltid är så lätt med ”vad som är mitt och ditt”. Efter regeringens beslut om att minska biståndsbudgeten med ytterligare 1 miljard rasar Diakonias generalsekreterare, Bosse Forsberg. Enligt DN (Oklart Liberal) säger han till radion att han ”blir riktigt arg eftersom pengar tas från fattiga”. Vän Av Ordning trodde tågordning var att pengarna först togs från svenska skattebetalare utav riksdag och regering för att sedan fördelas över nyttigheter av varierade karaktär där dessa nyttigheter, efter att ha tagit ”sin andel” för omkostnader och annat, slutligen väljer vilka intressegrupper (fattiga, rika, despoter och revolutionärer) dessa vill gynna.